Det finns faktiskt vissa svårigheter med den praktiska tillämpningen av femaxlig bearbetningsteknik, främst på grund av dess komplexa bearbetningsprocess och höga precisionskrav. Planering av verktygsbanor: Vid femaxlig bearbetning är planering av verktygsbanor en komplex process. Speciellt för delar med komplexa ytstrukturer som pumphjul finns det många begränsningar på verktygsbanan, och utrymmet mellan angränsande blad är litet. Vid bearbetning genereras kollisionsstörningar lätt, vilket gör det svårt att automatiskt generera störningsfria verktygsbanor. Kontroll av bearbetningsnoggrannhet: Femaxlig bearbetning kräver hög precision, särskilt vid hantering av tunnväggiga delar, såsom smala flödeskanaler för pumphjul, relativt långa blad, låg styvhet och lätt deformation under CNC-bearbetning. Samtidigt är kontrollen av skärdjupet också en viktig teknik vid femaxlig CNC-bearbetning, och ett litet misstag kan leda till verktygsbrott. Hög programmeringskomplexitet: Femaxlig bearbetning kräver exakta bearbetningsprogram, vilket ställer höga krav på teknisk expertis och programmeringsfärdighet. Automatiserad programmering kräver förbehandling, genererar banan för CNC-bearbetningsverktyg och genererar G-kodprogram, vilket kräver rik erfarenhet och professionell kunskap. 4.Hög utrustningskostnad: Femaxliga verktygsmaskiner har hög tillverkningssvårighet och strikta tekniska krav, så utrustningskostnaderna är vanligtvis högre än traditionella verktygsmaskiner. Samtidigt kan de för vissa nyckelkomponenter kanske inte tillverkas på hemmamarknaden och vara beroende av import, vilket också ökar produktionskostnaderna. Svårigheter i drift och underhåll: Drift av femaxliga verktygsmaskiner kräver komplexa kunskaper såsom fleraxliga kopplingar och rumslig inställning, vilket kräver hög kvalitet och kompetens från operatörerna. Samtidigt kräver underhållet av femaxliga verktygsmaskiner också professionella tekniker, och när ett fel eller skada inträffar kan reparationskostnaden vara högre än för traditionella verktygsmaskiner.